gör jag. Märkte det i måndags och märkte det igen idag. När jag lämnar huset på mitt uppdrag i Nacka. Då blir jag påmind om att andas. Och att jag under hela dagen varit totalt omedveten om att andas.

Och det är liksom inte likt mig.

Jag som har arbetat hårt och länge för att använda mig av mitt ankare = mitt ut-andetag. det där när jag släpper på spänningarna och låter det parasympatiska systemet gå igång. 

Andas Tess, andas. Bara ta ett medvetet andetag i taget, släpp taget om dem och fånga upp dem igen. Ett par gånger om dagen. Andetagen.

Om du möter mig en dag snart – fråga mig gärna hur jag har det med mitt ankare 😉