Känns som att jag ibland inte når fram. Som att jag skjuter högt över målet. Och samtidigt mitt i prick. Fast att det mål du har när du läser inte är lika stort som mitt och därför hänger du inte med. Och vågar ofta inte erkänna.

Det är en befrielse och en kärleksfull upplevelse att vistas med människor som vill förstå och som känner att det där är ju mitt i prick för mig, men som inte riktigt hajar och frågar: Säg det där igen? Ta det en gång till. Jag hängde inte med. 
Den öppenheten och modet älskar jag.

Så är det nu så att DU inte hänger med och vill veta mer?
FRÅGA!
Det är din chans och din tur just idag!

Mina efter-reflektioner idag rör inlägg från senaste tiden:
Att släppa taget
För att jag älskar honom
Ett öppet hjärta

Och ja, jag vet att det är supersvårt att fatta, MEN OM DU släpper taget om den du älskar så ger du en möjlighet till verklig kärlek. Inte till förälskelse och den där bekräftande “jag älskar ju dig” = “vem är jag om inte jag är tillsammans med dig”-rädslan. Utan du ger en möjlighet till trygg kärlek, en kärlek där du INTE behöver någon annan. Utan där du i dig själv är nog. Och den personen som i sig själv är nog. Den är underbar att älska. Att vara kär i.

Det är alltså just du som måste släppa taget först.
Släppa taget om din tro att inte vara värdig kärlek – för du vet ju att du älskar dig själv.
Släppa taget om dina tankar att den personen inte älskar dig och vad synd det då är om dig.
Släppa taget om dina tankar och din tro att vad någon annan tycker och tänker om dig är viktigt.
Släppa taget för DIN skull.
Släppa taget för kärlekens skull.

Släpp taget för sjutton! 

Nu då, hängde du med eller vill du fråga mera?
Fråga på FB, fråga via mail eller i kommentarerna nedan.

Minns också att KÄRLEK är ett verb. Så hur gör och är du kärlek? Genom att kväva eller genom att släppa taget?
PS. Lägger till detta foto också…ett par dagar senare…