är det så?
Jag får en känsla av att den tidigare överklassen, den som varit samtida med mig i min uppväxt (47 år i år) håller på att bli omkullsprungen. Att det som tidigare var värt något som kontakter etc, inte kommer att räcka till ändå. Det kommer att räcka långt, men det som de väl när de är på plats med hjälp av sina kontakter, inte kommer att hålla hela vägen . Det räcker liksom inte med att vara våghalsig och en brat eller stekare och kunna de koderna. Det räcker inte alls som leverans.
Medan den hockey-klubba utvecklingen av ett fantastiskt “hjärn-kollektiv” med skarpa hjärnor och en tänkar-kapacitet utan dess like. En kapacitet som vi ännu inte fått se en liten liten del av håller på att växa till sig och bli oumbärlig. OUMBÄRLIG.
Mot den står sig överklassens våghalsighet och oräddhet svag.
Kan det vara så? Känner du igen en sån trend/tendens?
Visst är det så. Bard och Söderqvist skrev om precis detta fenomen för massa år sedan i nätokraterna. De jämförde med aristokratins fall från elittronen i samband med d industriella revolutionen.
Aha! Kändes nytt och inte för mig. Som lite obeskrivligt att det inte var nytt, fast ändå för mig.
Att iaktta något själv är sannolikt viktigare som grund för förändrad förståelse av omvärlden än att läsa sig till något… <3. En relevant fråga är i vilken utsträckning den gamla överklassen tar tillvara sin position för att tillskansa sig ledartröjan även i den nya logiken. Nog inte helt ovanligt tror jag.
Hell yes !