…var ett ämne som maken och jag samtalade om häromdagen. Hur vi såg olika på det. Hur jag upplevde att jag redan hade markerat och satt en gräns och hur han menade att jag inte alls gjort det tillräckligt tydligt. Situationen var upplevd av mig och endast återberättad från mitt perspektiv till honom, men har såg ändå något i det. Kanske ett mönster som han ser. Att jag är otydlig i var gränsen går.
Jag sov på saken. Och vaknade så sakteliga dagen efter. Tog mig tid att starta dagen varsamt och långsamt. Och där dök den upp – signalen till mig. Ett inlägg från min vän Helena om “Boundaries” – gränser.
Helena påminner mig om ett videoklipp som jag redan har sett. Där Brene Brown pratar om hur hon ser på gränssättande och varför det är viktigt.
Bernes sätt att lägga samman Gränssättande med Integritet och med Generositet är för mig en kombination som slår an i mig. Särskilt med I för integritet. Att när jag är sann mot mig själv och kan sätta gränser för det jag behöver visa att det här är ok och det här är inte ok, ja, då blir ju livet i integritet mycket enklare. Är livet i integritet så är det ett autentiskt liv. Tänker jag.
Det svåra i kråksången?
Att sätta gränserna. Att fatta var de går. Och att våga stå för att en gräns går just här.
För mig är det viktigt för att jag genom att sätta dessa gränser ser till att ta hand om mig själv. Att det är jag som är i fokus i mitt gränssättande. Och det känns bra.
Tack Helena för påminnelsen!
Var god!
Gläder mig att du oxå tog del av budskapet. Det kom till mig av en anledning. Helt klart.
❤️