Häromdagen deltog jag vid en dags utbildning kring en digital produkt med en lösning för en del av det som arbetas med i ett av mina projekt. Ja det var en lösning på ett problem som denna produkt hjälper till med.
En lösning som kan fungera bra, om rutiner sitter, sätter sig, utvecklas, kring just produkten. Jag tror på den.

SAMTIDIGT som jag tror på den så blir jag så himla nyfiken på om det verkligen bara är en lösning? För det finns ju inte bara ETT problem för oss att lösa utan flera.
OCH denna produkt har större möjligheter till lösningar än vad den idag tror, inser, har tillit till. Så jag ställer ju så klart frågan HUR vi går tillväga för att få tillgång till fler lösningar? Som redan nu finns att tillgå i produkten. Då det samlas en massa data i produkten som idag inte finns att plocka fram enkelt för användaren, men som redan finns där att skapa enkelt.

Förvåning när olika svar kommer ifrån de som ska utbilda oss…utbildare nr 1 svarar att nej, det är det här problemet som denna produkt ska lösa, inte det där. Det kan den inte. Och utbildare 2 svarar med en fråga tillbaka; Intressant, hur menar du? Varpå jag såklart berättar om hur jag ser på produkten, dess möjligheter, att det finns flera problem som den kan hjälpa till att lösa. Och mer nyfikenhet uppstår. Att produkten faktiskt är större än vad utbildarna ens har insett, eller i alla fall att den har potential att vara det.

Måhända var det min roll just den dagen att skapa en medvetenhet kring att det finns fler problem att lösa. Och att peka på att produkten redan sitter på möjliga lösningar. Att produkten kan vara ett verktyg större än vad den idag tror om sig själv. Måhända var det min roll. Jag hoppas att en medvetenhet har landat hos utbildarna som de tar med sig hem…