Många med mig som har tittat på Bonusfamiljen på svt.
Många som upplever obehag.
Många som upplever bekräftelser och obehagliga sanningar.
Så befriande att då få möta Ann Petren och Johan Ulveskog som terapeut-paret.
I just love them. Och garvar. Åt dem. Med dem.
Och i ett avsnitt så gör de analys av varandra. 21min40sek in i avsnittet. Mitt i prick. Och även fast de insåg båda att de inte ville leva som de levde så accepterade att livet skulle fortsätta oförändrat. Och de skulle inte ändra sig eller något.
Befriande. Asgarv. Och påminnelse om att detta är mitt liv och det är upp till mig hur jag vill att det ska vara.
Jag har ju inte sett serien, tittar väldigt lite på teve. Men håller med dig om att det är mycket upp till oss själva hur livet blir. Åtminstone så länge vi och människorna omkring oss är någorlunda friska. Lev väl!
Håller med. Ser inte på linjär tv. Men en och annan serie och ett program/dokumentär slinker in ibland också!
Underbar serie som jag ibland skrattar åt, ibland skräms av den höga igenkänningsfaktorn.
Ja, igenkänningsfaktorn får flera av mina vänner att stänga av. Den blir för påträngande för dem.
Jag har inte sett men vet andra som uppskattar den. Håller med om att det är upp till mig själv att skapa det liv jag vill ha även om det ibland blir tufft och inte som man tänk.