Häromdagen läste jag klart boken “Charmen med tarmen” av Giulia Enders som jag läst på engelska då den kallas “Gut”. Och jag vill varmt rekommendera den och jag vet redan att några människor i min närhet ska få den i present.
Giulia har öppnat upp mina ögon till en helt ny värld som jag visserligen hade ett hum om att den fanns och att den kunde påverka mig och att jag med lite tur kunde påverka den. Den nya världen är en inre värld av främst mina tarmar och min tarmflora.
“Samarbetet mellan magen och hjärnan börjar väldigt tidigt i livet. Och tillsammans ansvarar de för stora delar av vår emotionella värld när vi är bebisar. Som bebisar älskar vi ju känslan av att vara mätta, och blir oerhört upprörda av våra hungerkänslor, eller när det bubblar i magen och vi behöver fisa. Vår familj hjälper oss med mat, att byta blöjor, att hjälpa oss rapa. Det är så oerhört tydligt att vårt nyfödda ”jag” består av mage och hjärna. Och när vi blir äldre så kan vi inte längre skrika oss blå när vi inte gillar maten på vår tallrik, men samarbetet mellan hjärnan och magen försvinner inte ; det blir snarare mer förfinat. En mage som inte mår bra kan komma att påverka vårt humör, liksom en mage som mår bra kan öka vår totala känsla av välbefinnande. “
“En första studie på effekten av att ta hand om sina tarmar och hur det påverkar hjärnan kom ut 2013. Forskarna nästan utgick ifrån att det inte skulle vara någon effekt hos människor (en liknande studie hade gjort två år tidigare på möss). När resultaten visades blev forskarna väldigt förvånade – och inte bara de, utan hela forskarsamhället. I fyra veckor hade deltagarna i studien tagit en cocktail bestående av ett par olika bakterier och några av områdena i deltagarnas hjärnor hade omisstagligen förändrats, speciellt de områden som processar känslor och smärta. “
Det här leder för mig till väldigt kraftfulla insikter. Att jag kan bli så påverkad av mitt inre (tarmar, mage, tarmflora, etc) och att det påverkar främst de delar i min hjärna som processar känslor och smärta – vilket för mig blir en reflektion om:
1. Det jag känner – är det verkligen det jag känner eller är det en signal om att något behöver få hjälp att bli bättre – dvs tränar jag på att “lyssna” till mitt inre (se ovan) för att kunna ge det stöd som behövs – utan att rusa iväg i ett känslouttryck som inte gagnar mig eller mitt inre?
2. När en person känner sig stormig i känslor eller smärtpåverkad – varför ger vi omedelbart tabletter/medicin för att motverka det om det finns en annan lösning som att tillföra “goda bakterier” som ger ett bättre resultat och ffa ett mer hållbart sådant?
Hoppas du blir sugen på att läsa – och jag tipsar särskilt dig som har en bokklubb. Denna är ypperlig att föra samtal kring. Då det dyker upp insikter, frågor och tankar stup i kvarten när jag läste den 🙂
0 Comments