Ibland när jag ska blogga så har jag ingen aning om vad som ska titta fram och bildas. Inte bara ibland utan väldigt ofta faktiskt. Så även idag. Som att det som ska skrivas inte kommer från mina tankar utan just ifrån att jag sätter fingertopparna på tangentbordet och låter orden ta form från mina fingertoppar.
Och så fann jag här ett citat som passar så perfekt att beskriva det jag försöker få fram.
“Sometimes writing is running downhill, your fingers jerking behind you on the keyboard the way your legs do when they can´t quite keep up with gravity.“
Så inser jag i denna stund att det är precis så även med mina tankar och ideér – att de liksom springer förbi mig ibland och jag och min “köttkostym” (aka kropp) försöker att få fatt på en av de där idéerna som jag vill utforska och leka vidare med.
Som att de rusar framför mig nerför backen och jag försöker att komma ikapp…
Kan du känna igen dig?
Leker med Instagrams “nya” features…
Oj vad jag känner igen mig! Mina inlägg landar ytterst sällan i den tanke jag hade från början. “Att skriva är ett sätt att tänka”, som Bo Sundlad säger.