Att jag är krånglig när samtalet rör sig kring nagellack, eller smink, eller något som jag inte bryr mig om alls.
Att jag är krånglig när samtalet handlar om att vara i tron att det är svart eller vitt, det finns ett (1!!) rätt sätt och ett (1!!) fel sätt. Som att samtalets deltagare är blinda för att det finns en hel gråskala med sätt….ja till och med en hel regnbåge!
Att jag är krånglig när samtalet handlar om de mest tråkiga saker jag kan tänka mig.
Får jag då vara “socialt krånglig” och säga:
– Tack för mig, jag är inte intresserad av att delta i detta samtal.
Resa mig upp, eller bara lämna platsen där samtalet äger rum för att NÄRA mig själv istället för att låta samtalet TÄRA på mig.
Accepterar du att jag får vara “socialt krånglig” då?
Jag väljer gärna samtal som går på djupet och utforskar.
Då får min nyfikenhet flöda fritt och det är NÄRANDE för mig.
Intressant att ställa NÄRA dig själv kontra TÄRA på dig. Fin lek med ord som tydligt visar vad det faktiskt handlar om. Och ja. Det får du! Fast du behöver ingens lov, å andra sidan.
Absolut!!! Fast det som till en början verkar vara tråkigt och ointressant kan efter ett tag bli riktigt intressant, så ge det i bland en chans 😉
Ja precis, det handlar ju mycket om att agera i ett icke-dömande. Att jag inte dömer de andra för deras samtal utan tar ansvar för vad som gagnar mig i stunden. Att samtidigt få tillhöra samvaron är viktigt och innebär att jag måste bjuda på mig själv och delta i samvaron. Och bjuda in till samtal som kan gagna oss alla ?