Att sätta mål är ett ämne jag skrivit om flera gånger. Här och här och här bland annat.  Och så snubblade jag på en recension av Peter Fowelin som läst Carol Dwecks bok: Mindset – du blir vad du tänker.

Jag har själv inte läst boken, men jag har lyssnat på Carol Dweck live vid ett tillfälle och sett ett av hennes TEDtalks. Och ja, jag vet att det finns många olika åsikter kring begreppet mindset.

Men låt oss leka lite i alla fall med att utforska vad som skulle hända med oss i vårt målsättande om vi anammade lite av det som Carol pekar på. Att ha ett dynamiskt mindset då är den inre dialogen inte alls dömande, och med en tydlig självdistans till sig som person. Men att ha ett statiskt mindset – då blir den inre dialogen dömande och hotfullt – att visa att man misslyckats är ju att visa att jag inte håller måttet.

I sin bok visar Dweck hur viktigt ett dynamiskt förhållningssätt är för att lyckas. För lärare gäller det att lägga ribban högt, skriver Dweck, men att göra det utan att ge eleverna verktygen för att klara de höga kraven leder till katastrof, betonar hon. Hemligheten är, för att koka ner det, utmaning kombinerat med kärlek – vilket i sin tur gör att eleverna älskar att lära sig.

Så i arbete med dina målsättningar – hur mycket använder du din egen inre dialog till att ge dig själv mer omtanke, mindre dömande och hur klarar du av att hålla distansen till att inte ta ett misslyckande som ett personligt nederlag.
Hur kommer du upp i hopp och ur missmod igen?

Och varje gång du hamnat i missmod och upptäcker det, lyckas kravla dig ur det och komma upp – minns då att du blir starkare och starkare i din “komma-tillbaka-upp-muskel” för varje gång det sker och för varje gång du är medveten om det.

Så börja prata med din inre dialog och var kärleksfull i allt du gör kring din målsättning.