Det kostar att gå sin egen väg. Alltid är det någons förväntningar som går i kras, någon som man gör besviken, men av alla mänskliga hänsyn man bör ta, bör inte ens möjligheten att bli lycklig vara något som du försakar för att ta hänsyn till andra.
Petter Stordalen.

Ja, jag kände häromdagen att jag bröt ett tabu. Och fick olika återkopplingar på det. De flesta enbart positiva och hejaheja-ropande. Men också ett som var ledset och sorgset och som kände sig litet. Som kände sig bortvalt.
Som innerst inne ville förstå att det var ok, men att det samtidigt kändes så svårt att acceptera den känslan som uppstått. Som en inre krock.

Och just dessa inre krockar som jag och du får och kan ge till andra (låt det finnas med krockkuddar!) är utmärkta som steg för att utvecklas. Jag kan bara hoppas att både jag och den som fick uppleva krocken kan växa härifrån. Att växa som människa.
Som en julklapp i dessa juletider?