Och så lyssnade jag igen på avsnittet om Autenticitet av Björn och Navid och mitt i det så nämner Navid en upplevelse som jag känner igen mig i.

Att NÄR jag varit i stunder av min innerlighet (kalla det autentisk) och så kommer till en annan stund där jag kommer ur min innerlighet (vaknar till igen eller går in i en stund av konsekvens-tänkande) då får jag som en emotionell baksmälla.

Som en känsla att “shit, vad sa jag egentligen” eller “gahhhh, undrar om de tror jag är helt knäpp” och andra liknande tankar. Tankar som mitt konsekvens-tänkande även undrar över typ “men vad f-n, nu måste du ju städa upp efter dig” – dvs om det måste ta ansvar för och behöva rädda situationen.

Men då kan jag (idag i alla fall) lugna ner mig och låta de dömande tankarna om mig själv ta en paus. Och framförallt inte tro på dem .

Så Skam-kappan jag skrev om igår….den kan ibland även ersättas av en så kallad emotionell baksmälla. Underbar sammansättning av ord btw.

PS. En annan underbar sammansättning av ord som de nämner i podden är psykologisk inkontinens – som de definierar sisådär ungefär: Behovet av att alltid och hela tiden dela med mig av det jag tänker och tycker oavsett vad som är reaktionen (inom mig, utanför mig, med min omgivning)