Det där missförståndet häromdagen har fått en återkoppling, med flera olika perspektiv. Alla “hönsen är nog inte hemma” än hos någon av oss, men många av mina höns känns som att de är på plats. Och jag har en betydligt större kunskap kring de andra två och deras höns.

Men på vägen…eftersom det tagit flera dagar innan återkoppling landat så hann jag även acceptera att det kanske bara skulle bli helt tyst. Inte en återkoppling alls, utan bara tystnad. Och det var helt ok med mig. I den stunden. Givetvis en besvikelse och lite synd. Men jag var ändå beredd och lugn om så skulle ske.

Att bara tystna i en relation du har med någon (oavsett om det är kärlek, familj, jobb, annat) kallas på engelska för ghosting och det begreppet stötte jag på flera olika gånger under helgen och ju mer jag läste desto mer fick det mig att acceptera att det kunde ske även i missförståndet jag blivit indragen i.

ghosting
ˈɡəʊstɪŋ/
noun
1. the appearance of a ghost or secondary image on a television or other display screen. “the display is sharper and less prone to ghosting”
2. the practice of ending a personal relationship with someone by suddenly and without explanation withdrawing from all communication. “I thought ghosting was a horrible dating habit reserved for casual flings”

Och även om det är ett omoget och troligtvis icke-medvetet sätt för någon att avsluta en relation så sker det nog allra mest i avsaknad av andra verktyg. Och nej, jag tycker inte att det är rätt att använda sig av detta verktyg. Men kikar jag på det missförstånd jag hamnat i så finner jag att jag förstår att de saknar verktyg. Verktyg att kunna vara i samtal som kan vara/skapa konflikter. Samtal som kan vara obehagliga och jobbiga.

Nu blev det ju inte ghosting….bara ett par dagars radiotystnad. Och som sagt….de flesta hönsen är hemma igen (och vi har alla tre mer tillgång till vår frontallob och därmed vår möjliga vishet).