Undviker du vissa saker, kanske en situation eller en fråga eller något annat som skapar kaos och upprördhet inom dig? Du gör hellre vad som helst än att passera “det där” som väcker saker i dig du inte vill uppleva. Kan du känna igen dig?

Jag kan känna igen mig. Mer förut än idag. Nu har jag sällan lika starkt motstånd mot “det där” som kan orsaka jobbiga upplevelser i mig. Vissa dagar känner mig stark och dessutom en dragning till “det där”, för att vistas i dess närhet och i sakta mak undersöka vad som  kan ske i mig och i andra som vistas i närheten. Tills vi båda vågar se varandra i ögonen och uttrycka frågan som vi, eller en av oss, behöver uttrycka. Eller berättelsen. Det som vi inte längre mäktar med att undvika……

Inspel till funderingen

Det som fick mig att fundera igen kring detta var ett kapitel i boken “Choose Wonder over Worry” av Amber Rae. Ett kapitel som heter “I am terrified of going there.” MEET AVOIDANCE.

Amber delar med sig och berättar om sitt förhållande med sin partner och hur hon efter fyra och ett halvt år in i relationen inser att deras sexuella relation inte var som hon önskade. Hon vågade först inte berätta om detta för sin partner. Straxt därefter mötte hon en man och i deras möte så slog det gnistor om dem. De hade ingen sexuell relation, men det hon upplevde tog hon med sig till sin partner och berättade om. Berättade om gnistorna, om den mannen hon mött, berättade att det som fanns i deras relation om sex inte var som hon ville. Ambers partner reagerade som vem som helst, med att tänka att det var slut på förhållandet och att hon hade träffat en annan.

Så var det ju inte. Amber insåg att hennes partner hade helt rätt i att deras förhållande tog slut. Men inte alls på det sätt som han antog. Utan på ett helt annat.
Deras förhållande tog slut i undvikandet av svåra frågor och i undvikandet av knepiga situationer. Att i deras förhållande fanns det numera plats att ställa svåra frågor och att ta sig igenom knepiga situationer tillsammans. I förhållandet tog de död på att agera som om allt var som det skulle utifrån en rädsla att om de agerade på annat sätt så skulle förhållandet fallera. De kunde INTE längre INTE röra sig mot det jobbiga, de kunde INTE längre UNDVIKA det.

Tillbaka till mig och maken

Även här känner jag igen mig. Vi har, i vårt förhållande här hemma, slutat att undvika de svåra frågorna och de knepiga situationerna. Och jag minns inte ens om jag upplevde det som en så tydlig markering i vårt förhållande, eller om det bara “blivit så”, eller om det till och med alltid vilat på den öppenheten. Vi brukar ju även prata om att vi är i vårt tredje äktenskap/affär med varandra och även dessa har sömlöst följt på varandra. Utan att vi ens behövt ställa frågan som Ester ställer nedan.

Vill ni skapa ett nytt förhållande tillsammans?

Esther Perel brukar fråga par som besöker henne i samband med en otrohetsaffär denna fråga: “Ert första förhållande är slut, skulle ni vilja skapa ett nytt förhållande tillsammans?” Så otroligt öppet och modigt att våga ställa den frågan till varandra tycker jag. Vi har inte varit i den sitsen så jag har inte upplevt hur jobbigt det kan vara. Men i min närhet har jag sett många som varit ledsna över att en fas i livet har tagit slut. Över att ett förhållande tagit slut. Ledsna över att de kanske velat gå in i ett nytt förhållande med sin partner, men att hen inte har velat.

VÅGA!

Oavsett vad som händer så tjänar vi mer på att ställa frågan än att undvika den. Tänker jag. För om vi hela tiden går och undviker den så ökar vi vår ångest och förr än senare kommer vi att få uppleva just det vi inte vågar uppleva. Som att kliva in i det svåraste vi där och då vet och samtidigt vara i vårt modigaste jag när vi gör det. Det är där vi växer. Mitt i hoppet.