Kanske är jag bättre än andra på att göra dessa. Kanske är den tanken helt irrelevant.
Jag gör en hel del tankevurpor. Jag är även en hel del geniala tankar. Det ena kommer med det andra menar jag. Utan det ena, inte heller tillgång till det andra. På gott och ont naturligtvis.

senaste tankevurpan

Jag får en aning/känsla om att jag är ensam. Inte i team eller i kontakt med Hunter. Jag blir rädd. Jag vill ju inte vara ensam. Jag vill ju vara i ett team med honom. Det vet han ju. Varför har han tagit ut mig ur vårt team?
Jag vill så gärna vara med i teamet. Jag reser mig upp och går. Jag skapar mer avstånd till Hunter. För att jag vill att han ska inkludera mig i teamet. Som att det är endast genom hans inbjudan och görande som jag är med i teamet.

där och då

gagnar mitt beteende och min tankevurpa ingen. Inte mig. Inte Hunter. Min aning/känsla av att vara ensam och ej få tillhöra teamet befästs mer och mer. Min hjärna inhämtar alla möjliga detaljer som bekräftar detta. Jag stänger ute alla Hunters försök att få mig med i teamet igen.

Mitt emotionella bankkontor har blivit kidnappat av bankrånare. De skjuter ner allt som vill närma sig bankvalvet (hjärtat och förståndet). Här ska ingen få komma nära och ändra så att vi inte längre får vara i besittning. Säger de där bankrånarna.

Det gagnar verkligen inte mig som vill vara i ett team med Hunter. och det gagnar verkligen inte vår relation som åker på stryk inifrån mig och inifrån Hunter där nu polis-teamet som försöker prata med bankrånarna börjar ge upp. De tänker inte ens storma banken eller jaga rånarna. Polisen resignerar och åker tillbaka till stationen där de kan få lugn och ro.

sen då – happy ever after?

Jo, vi rider ut stormen och tankevurporna. Tar det varsamt en stund om oss själva och tillsammans. Ofta med ett extra tillskott av kärlek och lust till The Lovers. Ofta med ett extra tillskott av omsorg till oss själva. Och den andra.
Happy ever after – bara om vi reder ut och låter oss få vila i vår tvåsamhet en stund. Innan vi tar oss an nya utmaningar. Eller innan jag blir kidnappad av tankevurporna.

Peppar, peppar…de har blivit förändrade. Till innehåll, form och styrka. Jag tackar mig själv och oss. Och EMDR behandlingar. Och insikter från att läsa “Brain Talk” av Dr David Schnarch.
Tacksamhet att få vila i tvåsamheten en stund. Det är bra skönt här!