Måste dela ett par rader ifrån Seth Godins senaste bok: What to do when it´s your turn (and it is always your turn)
In work that really matters, though, the disconnect grows. There´s a delay, a delay in between the time we are aware of a rift in the universe and the moment that rift is resolved and we can say that everything is fine.
That delay, the hallway, the moment of indecision, the time when we get it and don´t get it at the same time, that what freedom feels like.
Min reflektion kring dessa rader är att det så mycket liknar det som händer när det händer något. I ett samtal med en vän eller en obekant, när frågan hänger i luften och det dröjer innan svaret kommer. När personen måste ner i maggropen för att känna efter innan den kan svara. Det är DÅ det händer. Jag tror att vi alla kan ge varandra fler sådana tillfällen. När vi frågar och pratar om sånt som verkligen berör oss. Och inte det ytliga samtalet som ofta äger rum.
Jag fick tillfället att delta vid en utbildning i våras vid ett tillfälle då jag gjorde en undersökning åt en förening. Det var dags för grupparbete och frågan som ställdes till grupperna som de i sin tur skulle diskutera var “Hur rekryterar du ledare?”. En mycket spännande fråga upplevde jag då och blev nyfiken på vilka berättelser som skulle komma fram vid avslutningen. Under tiden som grupparbetet pågick hade jag inte möjlighet att tjuvlyssna på gruppsamtalen tyvärr, utan fick snällt vänta tills det var dags att avsluta.
Vad tror ni hände? Det fanns ca 6 grupper i rummet. Och de berättade alla om samma sak: Hur de anställde rektorer och hur den processen gick till.
När alla grupper hade pratat klart fick jag möjligheten från de ansvariga för utbildningen att reflektera inför grupperna om deras svar. “Ja, sa jag, jag undrar fortfarande över frågan “Hur ni rekryterar ledare?” för som jag ser det så har ni ännu inte besvarat den frågan. Ni har valt att berätta om något annat.” Tystnaden i rummet blev djup och lång. Och det var då det hände något djupt i mig. Och jag hoppas att så skedde även hos många av deltagarna.
I vår ska jag snickra och kreera på ett nytt uppdrag. Att ta fram ett ledarprogram. Där ska jag se till att det skapas mellanrum där det kan hända något. På djupet.
Seth är verkligen brilliant!
Men för att komma med en kort reflektion kring din upplevelse. Folk har en tendens att missa att ledare och chef inte är samma sak. 🙂
Absolut, och de flesta tror jag gör det oreflekterat och omedvetet. Som det mesta i livet…..
“Reflektion” borde vara ett eget ämne i skolan!
Framförallt ett förhållningssätt 🙂