Jag har en tid haft en känsla av att jag är som de där lärarna som jag läste en avhandling om för många år sedan. De där som visste att de hade en massa verktyg i sin verktygslåda, men inte så noga tänkte efter innan vilket som passade bäst för situationen. Enligt studien hade de liksom slängt ner handen i verktygslådan och rasslat runt lite, fått upp ett verktyg och provat det oavsett om det var det bästa för situationen. En sån känsla har jag haft.

Så när en bild dök upp i mitt Instagramflöde där en coach nämnde ordning och reda i verktygen och dessutom lade upp en bild på en sån där vägg med rätt verktyg på rätt plats fick jag min idé. Att gå från den vänstra delen nedan till den högra delen av bilden. Nu är visserligen ingen av dessa biler från mitt hem utan lånade från Unsplash, men de skickade exakt den känsla jag vill förmedla. Från röran där alla verktygen visserligen finns, till ordningen, tydligheten och synligheten till att lättare göra ett val om vilket verktyg som jag ska använda nu. Du hänger med va?

Häromdagen i mitt skrivande vid köksbordet tittar jag upp mot mitt skrivbord och väggen där ovanför. Och blir nästan fnissig på stört. För vad ser jag när jag inte sitter mitt i min “röra” där? Jo, att det är redan en tydlighet och synlighet i min ordning kring mina verktyg. Bara inte på det sättet som jag först hade trott. Jag ska försöka förklara hur jag tänker.

Det som finns på min vägg ovan skrivbordet har utökats sakta men säkert. I många år hängde på denna vägg en bild på vår vovve, men sedan skrivbordet hittade hit för drygt två år sedan så har annat fått plats. Det började med nummer 5 – tavlan som Elin Lucassi skapat och som jag blev störtkär i på Facebook och direkt köpte. Det är ett citat från filmen “Big Lebowski” och samtidigt är det för mig en påminnelse om att det går bra att vara obekväm för andra. Att det är ett av mina verktyg. Samtidigt är det för mig ett verktyg att ge mig tillgång till att skapa och vara kreativ.

Nummer 4 köptes i Orbetello och den får symbolisera verktyget att vara en avslappnad lyssnare, helt avskalad alla föreställningar om hur livet borde vara. Och med en tillgång till ett språk bortom orden. Tillgång till HELA min kropp som verktyg.

3:an är ett foto från Sydafrika – inköpt i Franschoek på en av alla våra resor till landet vi älskar att besöka. För mig symboliserar den flera verktyg. Dels att jag är en ledare och gärna samlar en flock omkring mig. Dels att jag inte behöver leda genom att gå längst fram, jag skapar nya ledare med tillit till dem själva så att de vågar ta täten. Att jag inspirerar genom att vara mig är ett av mina verktyg. Och gemenskapen är ofta en nyckel i mina verktyg, att livet sker tillsammans med andra. I relationerna mellan dig och andra.

Nummer 1 är garnbollarna jag skapade en pysseldag med rugbyvänner. Så de får dels symbolisera gemenskap, även systerskapet som vi har i det rugbygänget. Det kreativa, att våga skapa och ge sig hän i det. Men även hur det sitter på väggen som en del av livets berg och dal bana. Att det rör på sig uppåt och neråt. Att livet inte är konstant eller kan vara i balans i en given punkt utan att det handlar om helheten. Hela resan.

2:an – kärleken som verktyg. Tilliten. Att tro på relationer. Att vara snäll mot sig själv. Samtidigt som just dessa tre hjärtan på snöre även är en källa till rörelse. När jag sitter här med fönstret öppet och vinden kommer på besök så rör sig dessa tre på olika sätt och bildar ändå en helhet. Att vara i rörelse är en stark kraft och ett väl använt verktyg för mig. Det betyder långt ifrån att jag måste prestera eller ha hög fart, utan snarare att vara i rörelse i livet som ett perspektivskifte till stillheten som även finns däri. Att skapa rörelsen så att stillheten syns tydligare.

Och du, det finns flera verktyg, men de finner du på mitt skrivbord och dessa berättar jag om senare.