Många är ni som klev fram och skickade hejarop och uttryckte att ni tyckte vi var modiga när vi lät oss intervjuas om vad vi älskar med varandras kroppar. Kanske var det för att vi öppet vågar hylla varandra, och inte bara i skymundan hemma i vår tvåsamhet. Kanske var det för att vi vågade vara nakna på bilderna i en fysisk tidning. Oavsett anledningen så var vi aldrig rädda för att visa oss och vår kärlek till varandra och våra kroppar. Det krävdes inget mod från oss. Det skrev även en av mina vänner på mitt Facebook inlägg: “Mod är för den som inte törs…Du e cool.”

Och vet ni vad? Vi är himla glada att vi tackade ja när frågan dök upp. Att vi fick komma till Theresias fotostudio och låta oss fångas på bild i vår sårbara nakenhet och hyllning till varandra. Så den delen kan vi varmt rekommendera er allihopa att göra. Ta er till en fotograf och hylla er och er relation. Det där med att även publiceras i tidningen är inte nödvändigt, men för oss blev det en kul grej.

Om vi skäms? Nej!

Det vi visar upp av våra kroppar i tidningen är ju inte mer än vad vi skulle kunna visa upp på stranden.
Det vi berättar om varandras kroppar och hyllandet av varandra är ju helt sant och inget tokigt eller galet alls. Hade du ställt frågan hade du fått det svaret av oss som finns i tidningen.
Men vi förstår att det finns människor som kanske skäms åt oss, fast vet ni – det behövs verkligen inte. Vi tror på ett annat slags samhälle där människor är friare att vara den de är. Utan skam-kappor och offer-koftor.

Och vad säger våra ungar om att vi gjort detta?

Ja, att det är bra att vi gjort det för att vi velat och att de idag inte valt att göra samma sak. Och ja, vi får fortsätta vara deras föräldrar, de skäms inte för oss eller å våra vägnar.

Det är som ungarna säger – det där går ju inte ens att googla på. Nej, en tryckt tidning finns en stund i hemmet eller hos hårfrissan. Och om någon känner igen oss, ja då tror vi att det är någon vi känner. Vi tror inte att någon som läser tidningen sedan känner igen oss på stan. Nope, det tror vi inte.

Att leva ett mer sant och vackert liv

Vår uppgift i livet som par, föräldrar och individer är bland annat att leva ett mer sant och vackert liv. Genom att vi vågar göra det och även visa det så är vi medskapare till att skapa en ny värld, ett nytt samhälle. Ett samhälle där en människa inte behöver dölja sidor och delar av sig själv för att få vara med, för att få passa in, utan snarare tvärtom – visa vem du är så blir du friare och har lättare att vara med i den stora “familjen”. Eller samhället.

Såhär utrycker Glennon Doyle vad en “broken family” är för henne i sin bok Untamed och jag tänker att det lika gärna handlar om ett samhälle, en kultur, en norm:

“A broken family is a family in which any member must break herself into pieces to fit in. A whole family is one in which each member can bring her full self to the table knowing that she will always be both held and free.”

Återigen – vi är så himla glada för alla dessa hejarop från när och fjärran,
glada båda två.
Heja oss och heja dig!