= att vara förlåtande, förstående, tålmodig, storsint, tålmodig, mild, icke dömande, tolerant.
To be forgiving.

De senaste dagarna har jag återigen förstått att detta är en viktig del i mig. Det är en kvalité jag värderar högt. Både hos mig själv och hos andra. Framförallt är det tydligt att avsaknaden av den ger mig ett skav, en allergi.

Jag kan inte sätta fingret på varför det är så för mig. Att få denna kvalité speglad tillbaka är den finaste gåvan som ges. När du står i viljan där bakom ditt överseende. Viljan att vara tolerant mot det jag just gjort eller sagt. Även när det inte blev som du tänkt dig. Fast vi kanske hade helt olika utgångslägen så var du tålmodig och gav mig fritt spelrum. Du dömde mig inte. Du lät mig vara. Jag lät dig vara. Jag var förstående utan att ens egentligen veta eller förstå exakt vad det var som hänt dig eller som du försökte berätta.

Vi har överseende med det mesta.
Nästintill allt.
I vår relation. I familjen. Med vänner och bekanta.

FAST…

Ibland når vi gränsen som vi hedrar. Där vårt överseende inte får vara främst.
Där vi istället behöver kommunicera “Hit, men inte längre”.
Där måste vi också få vara.

Inget av detta är något jag kan kräva av de jag håller kär eller när. Inte heller av vänner jag ännu inte mött.
Det är något jag önskar och längtar efter. Mer och mer ju äldre jag blir.

IFALL…

Det inte skulle bli så som man tänkt sig med att ha överseende så minns att det går bra att ändra sig.
Att be om ursäkt. Att säga förlåt.
I mina öron hör jag då det hawaiianska mantrat om att ändra något som skett.
I am sorry.
Please forgive me.
Thank You.
I love You.

Om och om igen.

Här kan du lyssna på min favoritinspelning av detta mantra. Njut!