Som att komma hem
Till solen, värmen, livet i den lilla byn i södra Toscana. Där jag var för första gången en sommar för 30 år sedan. Denna sommar kändes det så enormt starkt som att komma hem.

Det har, under dessa somrar som passerat sedan 1993, varit vårt resmål nästan varje år. Ibland har en stor gravidmage satt stopp för resande, och de senaste åren har pandemin styrt oss till annat håll. Troligen 25 somrar har vi spenderat där sedan Hunter och jag möttes. Hunter har varit sommargäst i samma by sedan han var ca 5 år.

Ibland har vi åkt hit på julen, firat nyår, påsklovet eller i september när havet fortfarande är varmt. Ett år åkte vi hit med hela min familj och firade min mor. Ofta har vi haft vänner som hälsat på ett par dagar, ibland har kusiner och syskon varit samtidigt som oss i huset. Somrarna har varit härligt hängiga, med cykelturer till stranden, restaurangbesök på kvällen eller grillmiddag på takterassen. Anspråkslösa dagar och ett avslappnat varande.

Det som för mig blev tydligt och extra uppenbart denna sommar är vikten av värme för mig. Även om det var otroligt varmt och svettigt när man var utomhus under dagar och kvällar. Med en konstant solfjäder att fläkta mig med. Så är det den värmen, en sådan värme, som jag behöver. Som jag behöver fylla på med.

Att dessutom få vara i solens strålar är en annan otroligt viktig del för mig som jag nog inte tidigare riktigt förstått hur ovärderlig den är för mig. Att detta behovet inte är förhandlingsbart längre. Det märktes tydligt när vi kom hem till Stockholm igen. Hur min kropp drar ut mig till solens strålar i bikinin så ofta det är möjligt. Mitt mående klättrar uppåt i hög hastighet när jag kan ge min kropp en timme i solen i värme. Det är en ny och viktig ritual för mig.

Ritualer under vår sommarsemester är också viktiga. Och det är nog först i år som jag sett dem som ritualer.
(För mig är ritualer inte riktigt samma sak som traditioner. Mer om det en annan gång.)
Ritualer som för oss närmare varandra i både våra minnen, tidigare upplevelser och samtidigt i denna pågående upplevelse.

Våra ritualer

Sovmorgnar
Vi låter alla sova tills vi vaknar på egen hand. Ingen väckarklocka om det inte behövs. Frukost kanske vi äter ihop eller ej. När kidsen var små så ingick även en promenad till bageriet tillsammans med farmor för att köpa frukostfrallorna. Det kan ske ibland, men just nu en liten paus i detta. Kanske är det en ritual som kräver småttingar i huset?

Första kvällen på Fabrizios restaurang – Berzagliera
Här har vi ätit så otroligt många gånger. Och det hör verkligen till ritualen att gå hit vår första kväll. Om det går. Min favoritpizza heter Sofia. Och du kan beställa pizzorna i vanlig storlek eller Gigante. Efter pandemin har de byggt om och blivit ännu populärare. Så se till att boka bord!

Glasskiosker
Det finns flera av dessa i byn och vi provar nya smaker och nya ställen varje sommar. Just denna höll vi oss till ett ställe (Kilimanjaro) som var garanterat jordnötsfritt då vi hade en jordnötsallergiker med oss. Helst äter jag en liten bägare med mörk choklad och kanske adderar en sorbet.

Cykelturer
Vi är lyckligt lottade som har tillgång till ett garage och kan låta sommarcyklarna bo där. Vår fd granne sköter om cyklarna när vi inte är där och fixar med olja till kedjor och lite allmän kärlek till dem. Vi cyklar ofta och gärna. När kidsen var mindre så var det efter att de satt i barnsitsen, en påhängscykel som de oftast satt och sjöng på när vi cyklade hem från stranden. Ibland cyklar vi runt hela lagunen och det är helt underbart att cykla genom pinjeskogen med dess gläntor och ljud.

Strand nummer fyra
Denna har kommit att bli vår favorit. En fri strand-del där det inte finns några solstolar, någon servering, toalett, dusch eller liknande. Ibland finns det en badvakt, men inte alltid.
Här byggs det strandkojor av drivved. Oftast ärver vi någons koja som är ledig. Ibland sätter vi upp ett tygstycke som solskydd. Matsäck kan vi ha med oss, alltid vatten. Hit brukar vi åka efter lunch och hänga tills det blivit svalare i luften. Att cykla hit är på cykelvägar, nästan hela sträckan. Samt ett stycke igenom skogen. Inga jobbiga backar, men vinden kan vara en för- eller nackdel på turen hit eller hem.
Någon dag kan vi välja att åka till solstolsstranden för att påminna oss om skillnaden. Det slutar ofta med att vi ändå ligger i sanden.

Pausdagar
Är något vi medvetet lägger in under våra resor när vi kan. Även när vi är här. Att få vila från rutiner som en rutin i sig. Hjälper till att lägga uppmärksamheten vid upplevelser när det också finns en dag att vila på . Vila ifrån upplevelser. I alla fall inbokade sådana.

Ö-besök
En timme utanför kusten ligger en liten ö, isola di Giglio, som vi gärna besöker. Vi brukar ta den stora färjan dit. Hoppa på bussen och åka till stranden på andra sidan ön. Med lite tur ser vi hela vägen till Monte Christo, vilket vi gjorde denna gång. En sommar bodde vi en natt här på ön och gillade det. Det är definitivt något vi vill göra fler gånger. Min mamma bodde här ett par dagar för ett par år sedan.
Ibland har vi också åkt en egen båt ut hit. Då har vi inte alls varit vid några stränder som vi brukar vara på. Bad direkt ifrån båten och hängt på den hela dagen. Det är också något som lockar oss i en framtid med mer tid här. Att ha tillgång till en båt så att vi kan åka till de små gömda badvikarna som finns både på denna ö, och även på grannön plus halvön som heter Monte Argentario.

Solnedgångsfoto
Minst en gång vid varje sommarbesök är det ett besök till solnedgången som hägrar. Då tar vi foton och njuter av färgspelet som sker i horisonten.

Något nytt
På sista åren är detta något som seglat upp på agendan. Att vi provar något nytt. I år blev det en tur i kajak på lagunen för maken och mig. Sergio, grannen, frågade mig en dag om vi ville följa med och så klart vi ville det. Kajaken jag fick låna var dock väldigt liten. Så det var trångt om rumpan och mina långa ben fick inte riktigt utrymme att sträcka på sig. Turen fick avslutas lite tidigare än vad jag hade önskat. Kramp i ljumskarna var orsaken.
Det blev också ett par restaurangbesök till nya restauranger. En av dem var bättre än den andra, och vi kanske besöker den igen.

Inspiration till alla dessa ord ovan fick jag ifrån nyhetsbrevet från Gottman´s institutet där de påminner om vikten av ritualer med familjen.
Dela gärna med dig av ritualer som du har med din familj på sommarsemestrar.