Jag letar efter ett uttryck, kanske ett ord eller flera som berättar mer om det jag ofta upplever i samband med det vi kallar tid. Hur det ofta för mig är på ett sätt som inte riktigt går att förklara med de begrepp vi har kring tid just nu.
Tiden är helt ur tid. Inte längre relevant. Särskilt då jag får mina för-aningar (kanske är det ordet?).
Exempel
Jag bjuder in vänner till vårt firande av silverbröllop.
Wohoo! Bara detta i sig att det gått 25 år sedan vi gifte oss där i ekotemplet i Hagaparken. Bara det är ju helt galet fort. Asså om man ska räkna den tiden som vi alla verkar vara överens om.
Mitt i inbjudningarna (som fortfarande pågår) så ser jag ett svar: “Ja, vi kommer gärna och firar med er. Kram S & J”
Kul, tänker jag och lägger det åt sidan.
En vecka senare skickar jag ut ett par inbjudningar till. Då ser jag till min förvåning att S ( med meddelandet ovan) ännu inte fått en inbjudan och alltså inte kan skriva till oss. Kan inte komma in i eventet. Jag bjuder in S omgående.
Ett par timmar går enligt klockan. En notifikation dyker upp på min dator. Och se, där dyker texten som jag redan läst och sett. Fast långt innan den blev synlig på riktigt.
Vad skulle du kalla detta?
Att jag ser saker som ännu inte skett. Som sedan sker. Oavsett min inblandning eller ej att påverka dem att ske.
Vilket jag oftast inte gör.
Men ibland kan jag inte hålla mig, då vill jag testa vad som sker med min föraning. Var den korrekt eller ej?
Svaret är till 95% JA!
En disclaimer till maken 😉
Nej, detta handlar inte om allt som jag oroar mig över – det är inte sådant jag oroar mig över eller våndas över och sedan iscensätter. Nej.
Detta är annat i livet som jag först bara vet. Kort därefter upplever. Allt inom en kort tid (60 minuter) till att flera veckor passerat.
En disclaimer till dig som undrar…
Nej, jag kan inte göra detta på beställning. Jag frågar inte. Jag får “se”. När det är dags att “se”.
0 Comments