För en vecka sedan presenterade Olle Wästberg Demokratiutredningen som han fått i uppdrag av Birgitta Ohlsson att utreda. På plats i ABF-huset igen (2 tillfällen på mindre än en vecka – lika/olika innehåll? Demokratiutredning vs Astrologi och numerologi…#ironisk). Det var inbjudna fd demokratiministrar och andra påverkare som fick plats på scenen och möjlighet att kommentera det som de hittills sett och läst av det hela.
Så här skriver Olle Wästberg själv om arbetet och resultatet med utredningen.
Hela eftermiddagen spelades även in och du hittar det på webben här.
Samma morgon fanns även en debattartikel på dn/debatt – där ett par av de största förslagen lyftes fram. Bland annat ett spännande om folkmotioner. Läs mer här.
Tidigare har även andra debattartiklar varit ute och snurrat, som även dessa har nära koppling till utredningen och demokratiuppdraget…
Politikerna har abdikerat till förmån för juristerna
Juridifieringen motverkar vanstyre och korruption
Och så var det ett annat blogginlägg som fick min resonans att vibrera. En om två svåra ord. Samhälle och man. Och om skillnaden mellan stat och samhälle. Läs den här.
Vem jag saknade på plats under presentationen? Nuvarande demokratiminister, talmannen, kommunernas motsvarigheter.
Vad jag blev förvånad över? Att demokratiutredningen varit nära studieförbunden i denna utredning. Visst var det så att för mer än 100 år sedan när studieförbunden startade så var det i syfte att vara en demokratisk verkstad. Men nu? Hur många medlemmar finns det aktiva? I vilka åldrar? Är de verkligen en sådan stor aktör som de själva presenterade sig som under presentationen?
Vad jag blev glad över? Att på scenen se Seher Yilmaz och Ida Östensson som enbart dessa två tjejer representerar närmre 200 000 personer. Finns det så många i studieförbunden? Eller i de politiska partierna? Så jag blev glad att de fick ta plats, och lite ledsen att det framgick att det var mer för show än för faktiskt arbete och delaktighet.
Vad jag saknar i demokratiutredningen? Det är en enormt stor fråga och jag VET att uppdraget inte var att kika på hur Sveriges demokratiska system ska kunna se ut i helhet, men det är just vad jag saknade. Är det verkligen partipolitiken som är den rätta vägen framåt?
Nedan ett par av mina tweets under presentationen…..
Och som vanligt är jag nyfiken på vad du känner/tycker/tänker kring demokrati.
Dela med dig till mig tack!!
0 Comments