Klass 6B avslutar sin matematiklektion på Ruddammens skola och samlar ihop sina pennor och böcker. Matematikläraren går runt och samlar in linjalerna som förvaras i en låda vid ena väggen. Nu är det dags för klassmöte. Jag deltar idag som klassförälder och vi har bett barnen att till just idag komma med förslag på vilka aktiviteter som de kan tänka sig att engagera sig i för att samla in pengar till en gemensam aktivitet. En aktivitet som vi ännu inte har bestämt – men som vi ändå nu bestämt oss för att påbörja resan till. Vi vet idag inte heller när denna aktivitet skall ske. Och det är barnen ok med. Utom Amelia som ska flytta till ett annat land i två år, hon vill att vi ska ha aktiviteten redan nu i vår. Och i samma stund som hon accepterar att hon kanske inte kommer att vara med på själva aktiviteten så kliver hon in i att vara en del av arbetet för att skapa sin klasskassa. Så härligt att se att barn enkelt kliver ur sina egon!

Nåväl, idéerna var flera och goda. Och barnen inser även att alla inte måste göra allt arbete tillsammans. Det kan till och med vara en fördel att vissa arbetsinsatser sker individuellt eller i mindre grupper och vissa där så många som möjligt kan delta och hjälpa till i.

Som klassförälder ser jag min roll som att ge struktur kring barnens tankar och förslag, och som en möjlig igångsättare. Framförallt att visa tydligt att jag tror på dem och deras förmåga att klara av detta. Och att de ska stärkas och våga ta flera egna initiativ.

När klockan var 09.58 och endast två minuter återstod, visade majoriteten att de ville starta nu. Inte vänta tills vi som klassföräldrar hade återkommit med struktur och tankar. Härligt, kände jag. Det var bara att åka med i deras entusiasm som även smittade av sig på mentorerna Dan och Jonna. Alla som ville vara aktiva i bakning ställde sig i en grupp i rummet och bestämde sig för att prova att baka. Tisdagar och torsdagar. Till lärarnas konferenser. 3 barn åt gången. Baka, skriva innehållsdeklaration, servera till lärarnas konferens, ta med prislista och en burk för att lämna pengar i. Jonna, läraren, erbjöd sig raskt att ta hand om pengarna och förvara dem tills klassförälder kunde ta dem vidare till klasskontot. Och Dan, erbjöd sig lika snabbt att vara den som såg till att de 3 som bakat kunde hitta var de skulle leverera och hur det skulle gå till att få tillbaka ev form, mm.

Klockan 10.03 avslutade vi och ja, det kändes lite oorganiserat och ostrukturerat och lite kaosartat – men den entusiasmen och engagemanget som jag upplevde där och då behövde inte organiseras och struktureras utan den kommer att klarna för de som vill baka. De kommer att lösa detta och jag litar starkt på att de gör det.

De dagar då jag får förmån att vara nära barn och unga så finner jag en sådan tröst i att de kommer att flippa världen den dagen det behövs. De har tilltron till sig själva och ser mycket större lösningar än många vuxna som oftast bara ser problemen. Barnen ser skogen, där vi vuxna säkert inte ser den för alla träden… 😉