En tidig söndagsmorgon kom den smygandes.
Igen.
Den där jobbångesten.
Som undrar och ifrågasätter om jag verkligen är på rätt plats.
Och om det jag gör och framförallt vill göra där verkligen är rätt.
För organisationen, alla människor i den och för mig och dem runt mig.
Kanske ta ett annat jobb? För mina kollegor och mina chefer orkar nog egentligen inte lyssna till mig som sanningsägare, såsom Lotta Eriksson kåserar om på sr.se? Kanske är det ändå dags att jobba i blomsterbutik som jag drömde om som liten?
Tack och lov kom det upplyftande ord från Seth Godin i mitt flöde.
Precis när jag behövde dem som mest.
Om.
Om.
Det inte alls går.
Då tar jag nog Villfarelsers knep som Cecilia påminde om igår.
Letting come… Vad är det som gömmer sig bakom jobbångesten? Rädsla för att inte räcka till? Letting go… Det du gör är tillräckligt. Det tar bara lite längre tid än vad du önskar/trodde. Men organisationen är inte mogen för större doser åt gången? Kanske? Stor kram iaf!
Tack fina! Och när jag let go så dök ett stort leende upp hos mig och att inte ta mig själv på så stort allvar. Så ja, rädsla att inte räcka till eller räcka till alldeles för mycket ?