Läser i Svd om framtidens resenärer. De beskriver sex olika typer som Future foundation har tagit fram i en rapport. Så här skriver de om sitt tillvägagångssätt:

Rapporten, som bygger på intervjuer med ledande framtidsforskare, reseexperter och resenärer över hela världen, identifierar olika personlighetstyper och segment av resenärer som branschen kan förvänta sig att möta under de nästkommande femton åren.

De sex olika resetyperna?
Sociala kapitalister
Kulturella purister
Etiska resenärer
Enkelhetssträvarna
Mötesresenärerna
Belöningsjägarna

Jag känner mig mest hemma i tanken på de tre första, och känner mig inte alls hemma i de tre sista. Inte alls. Jag får en stark upplevelse att de har missat något i denna rapport. Den känns skapad som att vi bara har gjort boxen lite större. Men den finns där fortfarande och begränsar oss. Eller så ligger begränsningen enbart i min tolkning. Kanske det händer ihop med att vi häromkvällen såg Interstellar?
Även de är på något vis kvar i en box, fast den är ännu större. Särskilt på slutet. Jag ska inte avslöja för mycket, men just slutet gjorde intryck och avtryck hos mig. De scenerna resonerade i mig.

Och det kanske är just det som gör att jag upplever att SvD´s artikel och underliggande rapport är tunn. Då den inte tar med de olika sinnena och vår begränsning i vår kropp och hjärna. Jag vill resa i fler dimensioner. Mer än idag. Och jag har provat och fortsätter träna. Jag vet att det går att resa inåt och hamna utåt. Långt bort.

Det är någonstans där som rapporten fallerar. Att dess definition av att resa är samma som idag, men kommer den att vara det om 15 år?

Inlägg 63/100