Visst är det lika torrt på vår kolonilott som i övriga Stockholm, och trots det så har vi kunnat skörda så otroligt mycket.
Vi bestämde ju oss för att låta vårt första år bli ett år med arkeologisk odling. Dvs att vi inte planterar något själva utan tar hand om det som kommer upp.
Hittills har vi skördat sparris, rabarber, smultron, jordgubbar (små och otroligt goda), vinbär (svarta, vita, röda), hallon, krusbär och körsbär.
Och plockat hem en och annan pion.
Nu väntar vi med spänning på våra björnbär och våra krikon.
Ja, ja, vi skulle ju också känna in OM detta att äga en kolonilott var något som vi gillar.
Hittills så har vi båda (maken och jag) känt en fin vilsamhet i att skörda, rensa, fixa, klippa, vattna, gräva och i att bara vara tillsammans på platsen. Så straxt efter midsommar kom trädgårdsmästare Tina på besök för att se hur vi skulle kunna skapa oss det vi vill på vår lott.
Vilket för oss betyder att vi blir kvar ett tag till. Våra närmsta grannar har haft sina lotter mellan 20-30 år….
Arkeologisk odling? Kul namn! ? Har inte stött på det tidigare. Kolonilott låter ju annars rätt kul. Ska nog undersöka möjligheten att kanske skaffa en. Tänk att kunna ha egna jordgubbar. Eller färskpotatis. Låter nästan meditativt att med händerna så och sedan skörda det som kommer upp. Gott oxå.
Ja, det är vad vi fick lära oss att det heter. Och det passade oss perfekt såhär ett första ”provår”.
Vi fick stå i kö i två år innan vi fick just ”vår” lott (som vi kikat på i säkert fem år).