Idag har jag läst ut boken “Kaos i kvinnohjärnan” av Mia Lundin. Och inte är jag förvånad över hennes förklaringar eller hur allt hänger samman, det känns bara som att jag konstant glömmer bort det. Att allt hänger ihop.
När jag nu är 49 år och mitt i något slags klimakteriet-fas. Fast utan svettningar, vallningar, frossor, etc som verkar vara de mest vanliga fysiska symptomen. Jo, jag har haft en eller en handfull nätter de senaste två åren som jag vaknat och varit helt klibbig och blöt av svett. Och jo, brösten har ömmat och svullnat upp vid ett par tillfällen också. Även dessa tillhör de fysiska symptom som är vanliga.
Min klimakteriet-fas verkar för mig del ha hamnat mer på insidan. Insidan av vagina i form av tunna slemhinnor. Och insidan av resten av mig i form av humörsvängningar. Som jag nu, efter att ha läst Mias bok, är övertygad (just nu) om att de beror på obalanser i mina system. I dem alla.
(Jag är inte övertygad om allt Mia skriver, men det är mycket som jag känner igen mig i)
Obalansen mellan mina hormoner; östrogen (mitt är högt nu), progesteron (som jag inte har ett mått på) och testosteron (som jag tidigare nog haft en rätt hög dos av sett till balansen).
Obalansen mellan mina signalsubstanser (som jag inte har några mått på alls); serotonin (som jag tolkar enligt Mias frågor är superlåg nivå just nu), adrenalin och dopamin.
I binjuren obalansen mellan kortisol och DHEA. Varav dessa två på mig vid mätning i blodprov var låga båda två. Kanske för låg på dem undrar jag idag?
Och så sköldkörteln…..där har jag fått resultat på typ allt och det ser “normalt” ut. Så här undrar jag hur det kan se normalt ut när resten är i en slags obalans. Är det “normalt” att sköldkörteln inte alls påverkas om övriga system är i obalans?
Hur går jag vidare nu?
Det första jag har gjort är att leta rätt på hjälp att kunna tyda och tolka resultaten och se över vilka som saknas för att kunna dra slutsatser. Och det har vi redan gjort. Maken och jag har kontakt med Jonas för att gå vidare med denna fråga.
Det andra jag har gjort är även att boka til för undersökning hos en naturläkare. Som jag blivit varmt rekommenderad. Lisa. Som har tid för mig först i slutet av september. Så där får jag vänta och öva tålamod.
Det tredje och egentligen det första jag gjort är att starta min symptomspårare. Det är Mia Lundin som delar med sig av denna pdf där du helt enkelt varje dag fyller i de symptom som du upplevt under dagen. Symptom kring humöret.
Jag lägger till lite egna reflektioner kring dagen också, och vilka tillskott/vitaminer som jag tagit, om jag druckit alkohol och hur mycket, om jag druckit kaffe och hur mycket. Jag har ingen aning om det påverkar eller ej, men jag vill undersöka lite mer nu när jag ändå ska kika varje dag på symptom. Jag kommer även att reflektera en stund över dagen för att kika på vad som triggat igång ett symptom för att undersöka om det kan finnas mönster även där.
Om du har tips eller vill dela med dig av hur du mår, vad du gör för att må bättre, eller om du har tips på intressanta saker i liknande områden – dela, dela, dela GÄRNA med mig!
Spännande spännande – ska skickar blogglänken till min vän EB som tipsade mig om boken i samband med vårt ChattyMeals på tema klimakterie. EB själv snackar mycket om att många av de ”svåra besvären” tyder på obalans i levern – vad nu det egentligen betyder? Och hur kan man se det?
Levern, den var ny för mig. Ska kolla upp det med. Och den borde väl kunna synas i blodprov?
Var det just denna bok som EB tipsade om? Och avsåg EB även humörsvängningar som ”svåra besvär”?
Nyfiken….
Hej
Jag tycker det låter för enkelt, det endokrina systemet är mycket mer komplicerat än de få hormoner du nämner. För det första… OM du har för högt kortisol, då minskar serotoninet. DHEA produceras av binjuren precis som kortisol. Dock finns det enligt endokrinologer inget direkt inbördes förhållande utan att man tittar på vad som orsakat att binjuren stängt ner produktionen. Har man en sekundär binjurebarksvikt, då har man ett bra DHEA för det fortsätter binjuren att producera, men man har inget kortisol eller för låga nivåer av kortisol. Och det är väldigt allvarligt. Jag som lever med sjukdomen skulle aldrig låta en sjuksköterska med vidareutbildning inom gynekologiskt medicin peta på mej. Visst, hon kan säkert mycket om våra kvinnliga hormoner. Men jag tycker det är farligt när man ger sig in på en läkares specialistområde. Det är endokrinologer som ska behandla dyliga problem som uppstår med binjuren. Det kan vara skillnad mellan liv och död om dina binjurar inte fungerar.
Tack för kommentar och feedback! Härligt att höra att du har fått rätt hjälp för dig. Jag har vänner och familj med trubbel på sköldkörteln och det har tagit dem lång tid att få rätt hjälp.
Du har helt rätt i att ta saker och ting allvarligt och söka den hjälpen som du känner dig trygg med. Tyvärr har jag mött en del “klåpiga” personer inom all omöjliga skråer, även läkare, så det som gör att jag fattar förtroende för en person är dels dess bakgrund, men även hur den bemöter mig och på vilket sätt den vidarutvecklar sig och hela tiden är “up-to-date” med ny forskning och ny evidens. Samt att den ser till mig som individ och vill tillsammans med mig undersöka och nyfiket utforska vad som kan fungera bäst för mig just nu. Min åsikt är att det inte är alla människor inom sjukvården som klarar av det nålsögat.
Härligt att du funnit någon som passerat ditt.
Tack igen för din kommentar!