…och hur definiera ett…
Just nu håller jag på med två större uppdrag. Det ena åt en kommun och det andra åt en förening.
De är olika till sitt innehåll och säkerligen skulle de båda uppdragsgivarna säga att uppdragen skiljer sig åt oerhört mycket. Att de rent av inte går att jämföra alls.
Men egentligen. Ja, egentligen är de så lika och bottnar i känslan av att vilja göra rätt. jag vill ingjuta mod i dem båda. Mod att våga. Mod till att ta första steget till förändring. Och en tro på att det de gör är bra. Se till att de bottnar i detta och “walk the talk”. Hur svårt kan det vara?
Och min roll – ja, jag bara gör och är. Och frågar och mäklar och undersöker och belyser och lyssnar och frågar och tänker och känner och känner och känner. Så finns det där. Vad som säkerligen funnits där hela tiden. Om de bara vågat känt. Ordentligt.
Och jag vet att jag kommer att lyckas. De kommer att våga. Och de kommer att minnas mig. Men de kan inte sätta fingret på vad jag egentligen gjorde. Då menar jag inte rapporten eller presentationen. Utan vad jag egentligen gjorde. Med dem.
Vissa tycker att det är viktigt att jag kan exakt berätta vad det är jag gör. En stund trodde jag på dem och kände mig vilsen och ville ha hjälp att finna det exakta. För att kunna berätta för andra vad det är jag gör.
Nu har jag istället känt efter och landat tryggt i att jag inte alls måste veta exakt. Det enda jag måste känna är att jag verkligen vill göra det som jag får frågan att genomföra. Och att det verkligen får en klang som resonerar i mitt inre. Så att jag kan fortsätta med att “walk my talk”.
0 Comments