Min skam, skuld och jag

by | Oct 11, 2019 | Artiklar, BOOKS | 0 comments

Hej skammen och skulden,
Jag vill berätta för er att jag är lite trött på er. Ni dyker upp i tid och otid och jag tycker att vi ska förändra vår relation till en lite mer jämlik sådan. Inte så att ni alltid har rätten att komma och kidnappa mig. Utan mer som en relation där vi alla får utrymme att säga hela vår sanning och sen räcker det där. Som att vi inte behöver göra något mer än att lyssna. Vi behöver faktiskt inte tro på allt de andra säger. Eller hålla med om allt.

Så, skammen och skulden….vad säger ni? Kan ni ta varandra i handen och hänga lite med er själva istället en stund? Vara lite för mer för er själva? Jag lovar att hålla kontakten och höra av mig och fråga hur ni mår. Men nu är jag redo att pröva livet mer utan er. Ok?


Tre delar inspirerade mig till att skriva om detta:
1. Boken Flickan och skammen – Katarina Wennstam
2. Boken Flickan och skulden – Katarina Wennstam
3. En del av ett nyhetsbrev från Sexologkliniken:
(som använder följande ord kring befogad och obefogad skam)

Befogad skam kan vara att vi har gjort nåt dumt och ”bör skämmas” för att vi ska förstå det och be om ursäkt. På samma sätt som på savannen så behöver vi fortfarande de sociala koderna för att vara en del av flocken, även om flocken ser väsentligt annorlunda ut idag jämfört med för tusentals år sedan. Det grundläggande behovet av att vara en del av en grupp lever fortfarande vidare i oss. 
Obefogad skam kan handla om de snäva samhällsnormerna som inte tillåter oss att vara vilka vi är. Det kan beröra allt från utseende till sexuell läggning och tändningsmönster. Här blir skammen mest till en onödig kvarleva som ställer till det för oss och vårt välmående.
Oavsett om skammen är befogad eller inte kan man i många fall utgå från att det är viktigt att kommunicera känslan till vår omgivning.

(Sexologklinikens nyhetsbrev)


Jag jobbar stenhårt denna höst med att ta mer plats, sätta mina gränser, lyssna till mig själv och ta hjälp i allt detta. Det känns som en lång väg att gå, men jag känner oftast ett gott mod i att jag redan satt min flagga högst upp på Peak Bad. Nu väntar andra tider!

0 Comments

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *