I samtal med kloka vänner, coacher, terapeuter, barn och min älskade make så finner jag hjälp och stöd i mina ord och i mina processer här i livet.
Ett par viktiga ord som seglat upp och använts av mig oftare och oftare under denna höst är först och främst: INTE-Lärare.

Tack alla mina INTE-Lärare

En INTE-Lärare är en person som jag lär mig av. Jag lär mig att göra totala motsatsen. Det som en person gör ger mig sådan “allergi” eller reaktion på något vis att det blir så oerhört tydligt att jag verkligen INTE ska göra på det viset som hen gör.
Ibland kan jag finna att jag i stunden visar motsatsen direkt och då finns chansen att INTE-Läraren ser och förstår, eller att jag helt enkelt berättar.
I andra fall kommer jag på det senare och inser att det inte alltid är mitt kall att berätta och upplysa en INTE-Lärare om att jag vill göra motsatsen.

Oavsett vilket så är det jag jag vill tacka alla mina INTE-Lärare som jag mött under årens lopp och som fått mig att agera och vara på ett helt annat sätt än hur de varit och agerat. Ett stort tack från hela mig till er.

Utvecklings-jul?

Jag har använt detta ord mindre än INTE-Lärare och har inte helt hunnit vänja mig vid det eller dess innebörd. Egentligen kan du ju ta bort ordet jul och ersätta det med det mesta. Enbart för att få dig att ändra perspektiv på det som du kommer att få uppleva framöver. Inom kort.
Jag har andra händelser/saker som jag också testar att sätta ordet “utveckling” framför. Dels för att ändra min inre låtlista och för att ge mig själv mer nyfikenhet till händelsen eller saken som jag är i upplevelse med.

Utveckling som i att vara nyfiken på vad jag kan lära mig genom att vara i utvecklings-julen eller vad det nu kan vara. Troligen kommer det även i dessa sammanhang finnas en eller ett par tillfällen då jag möter INTE-Lärare.

Note to self = behåll nyfikenhet så länge som möjligt