Imorse förstod jag varför. Jag har tidigare försökt att förstå, men troligen inte orkat borra djupt i mig själv för att finna svaret. Så imorse när jag fick läsa Micke Gunnarsson blogginlägg om en dröm han haft…då kände jag svaret starkt. 

I Mickes inlägg beskriver han en elevs upplevelse av en simlektion. Det är ingen upplevelse som någon människa ska behöva uppleva. Ingen. Och så fortsätter Micke att skriva att han har försökt att även beskriva scenen ur lärarens upplevelse, men att han helt enkelt inte kan. Läraren var i högsta grad delaktig i det som skedde under lektionen. 

Och då kom det av full kraft – svaret till mig. Svaret på varför jag slutade arbeta som lärare 1999. Jag definierar det nu som att jag då fick en känsla att jag skulle kunna bli just som den läraren som beskrivs i Mickes berättelse. Att jag var rädd för att bli en sådan lärare. Att det var något jag inte ville. Att det var den största drivkraften för att ta mig bort från kulturen och strukturerna som påverkade mig i så stor grad att jag hade kunnat bli den där läraren. Och det ville jag inte då och aldrig någonsin. 

Det blev en av mina stora drivkrafter, även om jag inte ser det tydligt förrän nu, att jag i mitt liv skulle arbeta för att förändra så att det inte ska finnas sådana här situationer. Och tyvärr kan jag känna idag att det är så synd att jag inte insett och förstått denna drivkraft förrän idag. Med denna insikt tidigare, vart hade jag stått idag? 

Och jag förstår att när jag nu upplever kulturer och strukturer som krockar med de värderingar och det mitt ❤️ längtar till – ja då finns ingen annan utväg än att försöka påvisa annat och framförallt att följa mitt ❤️. Genom min handling att vara tydlig med varför jag följer mitt hjärta så visar jag på andra vägar. Som andra kan följa. Kan hon så kan jag, det hoppas jag att du tänker och känner att du vågar ta den lilla avfartsvägen som kanske kallas mod. 

En lättnad i min kropp efter denna insikt! Ett par tårar har rullat nerför kinden när jag skrivit detta och magen känns mjuk och hjärtat är större och öppnare. Tack! 

Jag vet att jag idag är starkare och kan förstå och se vad som sker i mig och runt mig där jag är. I det finns även styrkan att veta vilken fajt som skall tas och vilken som får tas längre fram. Att låta personer som inte är redo att höra sanningen ännu få höra den senare. Eller inte alls. Bara när de är redo. 

PS. Exakt HUR strukturer och kultur ska vara i arbete med våra ungar vet jag idag inte, men mitt hjärta kommer ta mig dit. Jag VET att jag vill pröva. Vill du?