The third recent revolution in science and medicine came with the discovery of telomeres and the enzyme telomerase that repairs the telomeres. Telomeres are structures at the ends of all of our chromosomes that are necessary for our cells to divide. The telomeres shorten a bit with each cell division, and over time, when they are completely gone, the cell can no longer replicate.
This work was recognized by a Nobel Prize in 2009 to Elizabeth Blackburn of the University of California, San Fransisco, and others. After discovering that stress shortens telomeres, she and her colleagues began to investigate the effects of mindfulness and other meditative practices on protecting against telomere shortening, with promising early results. It is now known that telomere length is directly related to aging on the cellular level, and therefore, to how long we may live. The rate at which our telomeres degrade and shorten is very much affected by how much stress we are under and how well we cope with it.
Så nu fattar du säkert varför jag är nybliven mindfulnessinstruktör….
PS: Texten ovan från boken jag läser just nu
“Full Catastrophe Living” av Jon Kabat-Zinn
Ja, förstår. Gott att ha vetenskaplig grund även om vanligt sunt förnuft sannolikt landat i liknande slutsats.
Alltid enklare att möta hen som tror sig behöva en vetenskaplig förklaring till allt med lite vetenskap i bakfickan 😉
Och precis som du säger – när ett möte med hen som sunt förnuft är tillräckligt för – ja då landar de i liknande utan den vetenskapliga förankringen.
Krångliga ord men sant. Det är så härligt när man kan grunda sina erfarenheter i vetenskapen så att det liksom kan bli sant för andra också.
Precis. Vi måste alla “landa” i något. Vetenskapligheten erbjuder en trygg landningsbana för många.
Undrar om den trygga landningsbanan inte egentligen säger att personen i fråga helt missförstått vad vetenskaplig metodik egentligen går ut på: nämligen att det inte finns några sanningar, och att allt är uppe till omprövning/motbevisning hela tiden.
Det är något av det jag tagit med mig från att ha lyssnat fram och tillbaka på alla Per Johanssons och Eric Schüldts alla poddar!
Jomen helt rätt Helena!