Peak Bad – värre än så här blir det inte…

Klara

Igår ett besök hos Klara igen. Det har passerat ett par år sedan sist och när jag landade i soffan hos henne för terapin så var det bara helt rätt.
Nu har vi bestämt oss för att träffas fyra tillfällen till under hösten och bara att möta henne gav mig en försmak av min egen kraft jag har under allt min hormon-bråte.
Ja, det var Klara som igår “lovade” mig att värre än så här blir det inte. Det gav mig tillit och trygghet. Jag studsade nerför de fem trapporna i hennes port och ut på gatan vid Hornstull. Satte lurarna i öronen och ringde maken när jag passerade Hallongrottan.

Peak Bad

Berättade delar om mitt möte och såklart om det utlovade “värre än så här blir det inte”. Varpå maken snyggt och direkt formulerade det som att nu är det Peak Bad. Japp, exakt så.
Varje lerklump jag under eftermiddagen sedan knådade och bankade tillrätta på drejskivan på keramiken fick liksom utgöra Peak Bad. För sen var det ju dags att jobba med leran så att den formade sig som jag ville. Eller ta hjälp av Helenas vana händer för att få leran att ta sig dit vi ville.
Peak Bad och med möjlighet att förändra den.

Fastern

Ett av mina inlägg på FB fullt av sorg och ledsenhet fick flera vänner att agera och reagera. Bland annat en som tipsade om sin fasters podd – Klimakteriepodden. Jag kände till den sedan tidigare, men tog mig nu tid att kika igenom avsnittslistan och välja var jag ville börja. Nu har jag lyssnat på ett gäng olika avsnitt och mina två favoriter så här långt är två episoder där Cecilia Tibell från 2heal.com intervjuas.
Avsnitt 80 – Hormoner och signalsubstanser
Avsnitt 81 – Hormoner och signasubstanser – del 2

Samtalet är fullt av nya rön och upptäckter för mig, samtidigt som jag känner igen väldigt mycket. Men nytt för mig blir påminnelsen om signalsubstansen GABA. Den har nu bästa maken beställt åt mig och jag ser fram emot att prova den. Återkommer så klart med uppdateringar av hur det går.

Idag är en bra dag!
Närhet med maken, vovven, samtal och promenad med fd kollega, solsken, lingonplockning på kolonilotten, samtal ikväll med vännerna i poddklubben där vi ska prata om Klaras (Känsligt läge) avsnitt kring Manlighet.
I min kropp som är lugn, mjuk, med lite träningsvärk, full av tillförsikt och tålamod.
Eller i alla fall än så länge, klockan är ju för tusan bara 13.54. Allt kan hinna ändra sig tusen gånger om, så jag tar chansen att förfira denna bra dag.
Njut du med!

PS: Imorgon är det dags för oss att gå på kurs….lekfull tantra.

0 Comments

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *