att vara mamma

“What are the moments that stand out for you as my parents- the challenges, the celebrations, the glories, and the pains?”

Esther Perel

I diskussionsgruppen med Esthers fans på Facebook så dök tipset ovan upp. Tipset att svara på dessa frågor om du är en mamma och om du har en mamma.
Frågor till dig själv som du kan ge som en story till dina telningar/ungar/barn/döttrar/söner/avkommor.
Frågor som du kan ställa till din mamma om du är nyfiken på svaren.

Vet du vad? De går ju LIKA BRA att ställa till din pappa, eller att svara på om du är en pappa 😉
Redo? Nu kör jag i alla fall…..och hoppas innerligt, innerligt att även du tar dig tid att reflektera dessa idag, imorgon eller annan stund. Och framförallt – att du en dag delar med dig av dessa till nära och kära!

Sönernas sång på vår 100-år fest – de framförde “Fly me to the moon”

Vilka av de utmanande stunderna som förälder minns jag klarast?

Idag är ni 17 respektive 20 år. Ni, mina söner. Det har funnits en del stunder som utmanat, men betydligt fler som ger mig ett leende på läpparna när jag minns tillbaka. Idag väljer jag ändå att nämna några av de stunder som varit utmanande för mig. De hamnar i kategorin att det var utmanande att vara förälder i dessa stunder. Som att ge mig ut på gungflyn och testa mig fram.
Stunden när du tappade håret och vi började inse att detta inse skulle lösa sig av sig självt inom snar framtid. Att vara mamma i den stunden var jobbigt. Att vara du i den stunden var ännu jobbigare. Att få dela den sunden med dig är ett klart minne i mig.
Stunden när jag mötte dig på väg hem från tunnelbanan den där skolavslutningen och tårarna rann nerför dina kinder. Den stunden var också utmanande för mig som förälder. För jag kunde inte ta över din sorg och bära den åt dig. Det var jobbigt för dig och jag kunde vara med dig i din sorg och gråt, men ändå inte göra något.

Jobbigast och mest utmanande för mig som förälder är de där stunderna där jag inte räcker till Där mitt mammaskap inta kan omfamna er helt och hållet och göra livet bra igen. På ett kick. Samtidigt som jag vet att det bästa i den stunden för er är att få kliva igenom detta nya landskap själva. På “egen” hand. Men ändå med en vetskap om att jag finns där i närheten. Närhelst det skulle bli ostadigt och du vill vila en stund. Jag håller gärna om när det går.

Vilka av stunderna som firats med mina barn minns jag klarast?

Leende och fnitter bubblar upp inom mig kring alla de bilder i mitt inre från era sommaravslutningar från förskolan. Uppträdanden, sånger, skratt, batikfärgade t-shirts och lycka mitt i tårtkalas på Ekbacken.
När du var konferencier vid skolavslutningen i 9:an. Studentutspringet och firandet med vänner och familj några dagar senare. När du övningskör bilen galant från Ingarö till Björknäs. När du kvalar in till Entertainmen utan problem.
När du på egen hand byter gymnasium mitt i termin och tar fullt ansvar för hela processen. När du blir uttagen till att spela med pojklandslaget. När ni båda varit på läger sommaren före nian och vi fick fira med er.

Sist men inte minst – det firandet som ni så förgyllde vid vårt 100-års kalas. Med era fina talanger inom sång och instrument. Älskar på det!

Vilka är de höjdpunkter i mina barns liv minns jag klarast?

Ha, först minns jag nog era benbrott i armarna efter att ni båda hoppat av varsin gunga (dock ej samtidigt), det är i min värld något som hör till en uppväxt. Att ni varit modiga och vågat, och haft tillit till er själva. Det är höjdpunkter för mig.
Även att ni varit aktiva inom idrottens värld, både i att träna och i att tävla. Däri finns många stunder till höjdpunkter.
Inom er skolgång finns likaså stunder som vi hyllat er. Steg ni tagit i tillväxt, insikter och lärdom. Saker ni utmanat er med och oss med där ni klivit fram och växt i större omfång.

Resor till när och fjärran med skratt och lärdomar. Sydafrika med vår upplevelse av de där minibussarna och galen resa till Johannesburg. Dubai och besöket på Wild Wadi med en otroligt läskig åkattraktion där mitt mammahjärta höll på att slå volt av rädsla. Japan, Australien, Jordanien, Kalifornien, Sydafrika-resor igen. Somrar i Orbetello. Cyklandes till stranden med skönsjungande barn i barnsadeln bakom. Eller ett sovande barn i barnsadeln bakom.

Era bubblande, smittande skratt. När ni nästan kiknar av lycka. De där stunderna bär jag med mig många av i mitt hjärta. De gör att de utmanande stunderna blir lättare. Enklare.

Vilka är de stunder i sorg, smärta och ilska som jag som förälder minns klarast?

I denna kategori infaller nog både de utmanande, men även de som finna med i era olika hjärtesorger genom åren. Fast framförallt skulle jag vilja säga att här vill jag även lyfta fram de stunder när jag och maken, er far, inte varit överens om hur vi ska uppfostra er och vara som föräldrar. I mitt minne är dessa stunder oerhört få. Kanske är det sant, kanske är det så jag vill minnas det.

Allra senast och tydligast är det minnet när jag och maken var oense sist. Jag var i tårar och visade mina känslor och ni fanns där båda två. Som de klokaste och visaste läromästare en mamma kan få. Jag är så otroligt tacksam för att ni finns i mitt liv precis som ni är. Med allt vi gnäller på om disk, tvätt, städning, passa tider, hålla överenskommelser etc. För mitt i allt detta lär vi oss tillsammans. Hur vi ska vara som familj, som föräldrar, som barn. Och vi säger det oftare och oftare, maken och jag, att så som ni är som individer och personer idag, som 17 och 21, där var vi själva inte ens i närheten när vi var i er ålder. Ni visar känslor för oss, tar hjälp av oss, delar mer er av detaljer och era liv väldigt mycket. Ni visar även era rikedomar i insikter och i att kunna hålla ett större och bredare perspektiv på era liv och andras. igen, en stor tacksamhet som väller in över mig.


Att får göra denna resa i föräldraskapet och i familjeskapande med maken och er är den bästa morsdagspresent som ni ger mig varje dag. En dag i taget. Med hjärteminnen att förgylla och sätta guldkant på tillvaron. TACK!

en av våra mest älskade bilder

4 Comments

  1. HUnter

    Glöm inte bort vårt tredje barn, Snowy! Vår hund alltså. Han ger oss enormt mycket glädje men också oro när han hastigt måste in till veterinären. Det går både upp och ner med mamma- och pappahjärtat där med.

    Reply
    • therese@mabon.se

      Ja, det är en fin påminnelse om vårt yngsta barn som kan skrämma livet ur oss och som älskar oss så mycket. Våra hjärtan får träning <3

      Reply
  2. Petra

    Blev både rörd och berörd av att läsa om relationerna med era barn. Stor igenkänning på att vilja bära deras smärta. Fint att de finns där och empatiskt delar både sorg och glädje. Vem behöver flyga till månen när de största stjärnorna är våra barn (husdjur är självklart inräknade)

    Sitter och skriver studenttal till sonen och lånar gärna frågorna som ram. Tack för inspirationen 🙏🏻💫

    Reply
    • therese@mabon.se

      Tack fina Petra för din feedback och dina ord. Ja, för tusan – låna och dela vidare med stolthet!

      Och vi sa just häromkvällen här hemma också att det är tur och tacksamt att vi ännu en stund till får vara stjärnor för våra barn också. Att de väljer att titta på oss och dela med sig till oss.
      Och så fint då med ditt tillägg att våra barn (och husdjur) är våra stjärnor tillika våra läromästare (mitt tillägg) och att vi alltid har dem nära oss. Så att vi kan följa det ljus de visar vägen med.

      Heja studenten!
      Kram

      Reply

Submit a Comment

Your email address will not be published. Required fields are marked *

Vår app - The Lovers

Är det dags att vattna gräset där du står?
I vår app får du hjälp att göra det.

Nyhetsbrev

Vill du få upplyftande utmaningar och inspirerande ord med kärlek från mig?

Coaching

Söker du någon som kan utmana dig i att ta nästa steg i ditt liv, i din relation, i ditt professionella yrke?

Facebook Pagelike Widget