Inuti mig har det legat ett ord och skvalpat en stund. Ordet beroende. Som jag under våren alltid mött tillsammans med ett uttryck och en värdering att det är dåligt. Att vara beroende.

Så igårkväll när jag läste färdigt andra halvan av Passionskoden av Eva Sanner så stannade jag upp och läste om tre gånger. Samma stycke. Läste det sedan högt två gånger för maken. Om beroende.
Här kommer Evas ord:

“…Många av oss är rädda för att uppleva att vi är beroende av någon annan, kanske i en nära relation till en partner. Vi tror att frihet och kärlek står i motsatsförhållande till varandra. Men alla relationer som är nära kommer med tiden att innebära någon form av beroende, det är i själva verket en förutsättning för en intim relation. Beroende betyder inte att du är ofri eller att du inte är självständig nog att ta egna beslut. Beroende betyder att de som står nära varandra påverkar varandra ömsesidigt. Du påverkas av vad din partner säger och gör, och hur hon eller han väljer att leva sitt liv. Din partner påverkas lika mycket av ditt liv och dina beslut. Denna utsatthet värjer vi oss ofta emot och den leder till konflikter i relationer när vi inte vill bli påverkade av den andres göranden och låtanden eller när vi inte känner tillit till en partners goda intentioner. …”

Eva Sanner, Passionskoden, sid 215

Ett rungande ja till att vara beroende. Om det är en förutsättning för att vara i en intim relation med min bästa vän och älskade make. Hell yes på det liksom!