Nästa söndag – den 2.a april, då ska jag påbörja min kurs som leder mig till att bli mindfulnessinstruktör. En resa jag påbörjade för drygt 7 år sedan med mitt första skarpa möte med Mindfulness. Då gick jag en kurs i Mindfulness hos min granne och vän Hasse på Mindfulnessgruppen. Efter den kursen har mitt liv tagit en annan riktning och ett lärande och växande jag tidigare inte upplevt eller varit omedveten om har visat sig.  Så när jag stöter på dessa ord i texten “On the Wildness of Children” landar jag igenkännande.

“Learning” is not conceived as a special activity at all, but as a natural by-product of being alive in the world.

Researchers are finding that children in these settings spend most of their time in a completely different attentional state from children in modern schools, a state psychology researcher Suzanne Gaskins calls “open attention.”  Open attention is widely focused, relaxed, alert; Gaskins suggests it may have much in common with the Buddhist concept of “mindfulness.”  If something moves in the broad field of perception, the child will notice it.  If something interesting happens, he can watch for hours.  A child in this state seems to absorb her culture by osmosis, by imperceptible degrees picking up what the adults talk about, what they do, how they think, what they know.

Och just det där med osmos – det är så jag upplever att jag har utvecklats efter mitt första skarpa möte med mindfulness. Att nu har jag liksom skalat av mig mina skal, sakta men säkert, för att kunna vara mottaglig till allt som är runtom.
På gott och på ont.

Så att nu kliva in i en kurs för att kunna hjälpa andra genom mindfulness – open attention – att vara öppet fokuserade, avslappnade och samtidigt alerta – det ser jag fram emot!